Safelin poserar i en skjorta som mamma Levina sytt under kursen. 

Ytterligare en hälsning från Bukoba Tanzania. Nu går sykursen in i sista fasen med examination måndag-onsdag nästa vecka och med avslutning på torsdag.

Examinationen startade redan på fredagen med att deltagarna fick en summa pengar 40000 TSh  (knappt 200SEK) var för att köpa allt material till en klänning och en skjorta.

När jag kom till sysalen var alla förväntansfulla att ge sig iväg till marknaden. Efter ca. 2 tim kom de tillbaka med fantastiskt vackra tyger och övrigt material de behövde.

I nästa vecka ska de helt på egen hand (men de skall hjälpa varandra) sy en klänning och en skjorta som de givetvis får behålla. Jag räknar med att de behöver ca. tre dagar till detta. På torsdagen blir det sedan avslutning med utställning av det de sytt under de här veckorna och något extra gott till lunchteet.

//Lisbeth

Nu har halva tiden gått för mig i Bukoba, Tanzania, där jag håller en sykurs. Ett av syftet med kursen är att lära flickorna (det är inga pojkar som är intresserade) att sy med noggrannhet och kvalitet, så det de syr får en större efterfrågan och de kan sälja mer och öka sin inkomst. Men också att en del säljs för Tumainis räkning så det kan öka inkomsterna för projektet så behovet av stöd utifrån minskar.

En annan förhoppning med kursen är att deltagarna i sin tur skall utbilda några av ungdomarna som är intresserade av sömnad. De kan sedan flytta hem till sina byar och har en försörjning. En sådan utbildning får ju gå över en längre tid än vad jag har möjlighet att vara här. Så i förlängningen hoppas vi att denna kurs skall generera till att fler, fram för allt flickor, kan hitta ett sätt att försörja sig på.

Kursen rullar på bra och flickorna är duktiga. Men när det gäller noggrannhet har de ännu en del att lära. Alla fyra har förkunskaper i sömnad, två lite mer än de andra.

Den här veckan har deltagarna fått lära sig att sy byxor och skjortor.  Skjortorna är gjorda i riktigt afrikanskt batiktyg, de blev jättefina. Skjortorna de sytt nu har de fått till sina barn. En av pojkarna kom in och fick ”mannekänga” i sina nya kläder.

När jag skriver detta sitter jag på terrassen till vårt hus med en härlig utsikt över Viktoriasjön och temperaturen är som en svensk sommardag. Träden framför mig dignar av avokadofrukt och vi njuter dagligen av just fantastiskt god avokado. Vi hörs framöver!

//Lisbeth

Nu har jag varit i Bukoba Tanzania i en vecka.  När vi kom fick vi ett fantastiskt mottagande. Många av Tumainis personal tog emot oss med blommor, sång och god mat.

De första dagarna har gått åt för ett par studiebesök och förberedelse, men nu är vi igång med sykursen. Det är fyra kvinnor som är med och alla har mer eller mindre erfarenhet av sömnad. Tur för mig att en av dem är van vid maskinerna för de är inte helt enkla. Regina är en fena på att fixa till när de krånglar, remmar som slirar eller något annat som kärvar. Nu har vi köpt nya remmar hoppas att det kommer att funka bättre.

Jag har också fått lära mig att det finns en overlockmaskin som drivs på samma sätt som trampmaskinerna. Den ger väl inte den bästa kanten men ganska OK. Och vi slipper kasta om sömmen för hand.

Ny uppdatering kommer snart!

Hälsningar
Lisbeth

Några bilder från då vi besökte vår återförsäljare Mazurka i Linköping.

Normalt sett har Ekofant enbart kläder till bebisar upp still stl. 80, men nu finns det ett begränsat lager av en V-ringad t-shirt i ekologisk bomull med djurmönstret. Först till kvarn! Se tröjan i shoppen.

Klicka på bilden för att se artikeln större och läsa.

I detta numret av Skaraborgsbygden fick jag och Lisbeth (och Elise) äran att synas på mittuppslaget då reportern Maria Lund skrev en välskriven artikel om märket.

Vi är otroligt glada över att vi har fått två nya återförsäljare av Ekofants ekologiska kläd- och filtsortiment; barnklädesbutikerna Kotten i Lidköping och Mazurka Barnkläder i Nyköping. Roligt att fler butiker vågar ta in ett nytt litet klädmärke och ser fördelarna med att erbjuda kunderna 100% ekologiska bomullskläder handsydda i Sverige!

Jag och min familj firade i år midsommar på Lundsbrunns kurort och treårige Theo tyckte att det var fantastiskt roligt och märkligt att hundratals barn och vuxna skuttade runt och sjöng små grodorna kring midsommarstången. Lilla Elise var söt som en polkagris  i en flugsvampsklänning från Ekofant – naturligtvis!

/Lena

Adventina

Efter en intensiv vinter och vår i syateljén har nu symaskinen fått vila ett tag. Det har varit skönt, men nu börjar sy-abstinensen att göra sig påmind.

Förutom att jag försökt köra vinterdammet på porten har jag hunnit med lite annat också.

Jag har bland annat varit på sykurs och lärt mig mer om min relativt nya symaskin, Bernina 820. Det är otroligt vad mycket möjligheter och finesser det finns på den maskinen, det gäller bara att ta sig tid och testa och träna. Det jag också lärde mig på kursen vara att sy applikationer på ett nästan osynligt sätt, den metoden skall jag testa på ett kommande plagg på de detaljer där jag använder vävt tyg.

I början på maj blev det också ett mycket kärt återseende, då Sr. Adventina var på besök några dagar. Adventina är direktor för det gatubarnsarbete i Tanzania som jag är engagerad i. Till hösten är det tänkt att jag skall åka till Tanzania några veckor och ha sykurs för några syintresserade flickor (skulle tro att det bara blir flickor). Den kursen blir en språklig utmaning då mina ”elever” bara pratar swahili och kanske något enstaka engelskt ord och mina kunskaper i swahili sträcker sig till hej och välkommen. Jag kommer också att få plocka fram mina gamla erfarenheter av trampsymaskiner, tur att jag en gång i tiden började sy på en trampsymaskin.

Adventina och jag hann också planera lite inför hösten, bland annat gå igenom vad jag skall köpa med från Sverige och vad jag kan få tag på i Tanzania. Mycket går att få tag på men ofta är det dålig kvalitet. Adventina visade en sax hon köpt i Dar Es Salaam, en sax som var helt värdelös, det gick helt enkelt inte att klippa med den, så saxar kommer jag att ta med.

Gå gärna in på www.bukobahjalpen.se och läs mer om vårt arbete i Bukoba Tanzania.

/Lisbeth

Nu har lilla Elise hunnit bli nästan en månad gammal och vi har alla blivit helt förälskade i denna lilla underbara varelse. Tyvärr har jag inte tillräckligt mycket mjölk denna gång heller trots ammande var tjugonde minut första tiden  (hade samma problem med Theo) så vi har fått komplettera med ersättning efter vissa mål då hon inte har varit nöjd. Det känns trist då jag verkligen ville helamma men kanske var det den traumatiska starten med trappdyk, störtblödning och maginfluensa som hämmade mjölkproduktionen  denna gång. Då är det inte mycket att göra…

Så nu kokas det nappflaskor varje dag igen…vilket har gjort att jag fått utforska den djungeln igen. För jag gillar inte vad jag hört om de plastflaskor som finns, att de fäller ut hormonstörande ämnen i mjölken. Så jag har inhandlat två nappflaskor i glas från Life Factory, med ett skyddande silikonhölje som både går att koka och diska i diskmaskin. De tål flera kast från barnvagn enligt ett test i Föräldrar & Barn. De fungerar fint och är dessutom väldigt snygga i glada färger (även om de små litegrann påminner om handgranater! )

De senaste dagarna har varit mycket händelserika för mig och min familj privat då jag i söndags dök efter sonen som lutade sig mot en källartrappsdörr som åkte upp vilket resulterade i att han föll baklänges ut i trappan. Jag hann inte se att min man fått tag i hans ben utan dök, utan en tanke på att jag var höggravid, instinktivt efter honom. Han fastnade ju på fjärde trappsteget tack vare att han satt fast i benen men jag tumlade runt nedför hela trappan. Jag slog mig ganska rejält på knä och höft men tror att jag inte landat på magen. Dock var jag orolig så vi åkte till förlossningen för att kolla upp.

Mitt under CTG-undersökningen halv tolv på natten gick vattnet! Vi åkte hem, sov några timmar och sedan började jag känna lite svaga värkar vid sjutiden på morgonen. Klockan elva var vi inne på förlossningen, strax innan klockan tolv var vi inne på förlossningssalen och klockan 13.20 är Theos lillasyster född! En riktig lunchförlossning! Men det var nog så jobbigt mellan det höll på. De hann ju inte sätta ngn CTG, så min man kunde inte kolla värkarna och säga till mig när jag skulle börja andas lustgas, så jag blev överrumplad av varje värk. När de skulle sätta skalpelektroden på bebisen så fick jag redan krystvärkar. Hon kom ut och det var kärlek vid första ögonkastet – så söt, röd och skrynklig!

Allt gick så smidigt att jag nästan inte kunde tro det – och mycket riktigt var inte allt så bra som det verkade. För när mannen åkt hem till Theo fick jag en störtblödning på 1,5 liter på BB, så det blev en himla kalabalik. Jag fick en massa läkemedel på alla håll och kanter och dropp. Men sen lugnade det sig.

När vi kom hem så blev vi alla magsjuka…så det har varit tufft. Men nu ser vi ljuset i tunneln och hoppas på att vi snart kan få ha lite bebismys hela familjen.