De senaste dagarna har varit mycket händelserika för mig och min familj privat då jag i söndags dök efter sonen som lutade sig mot en källartrappsdörr som åkte upp vilket resulterade i att han föll baklänges ut i trappan. Jag hann inte se att min man fått tag i hans ben utan dök, utan en tanke på att jag var höggravid, instinktivt efter honom. Han fastnade ju på fjärde trappsteget tack vare att han satt fast i benen men jag tumlade runt nedför hela trappan. Jag slog mig ganska rejält på knä och höft men tror att jag inte landat på magen. Dock var jag orolig så vi åkte till förlossningen för att kolla upp.

Mitt under CTG-undersökningen halv tolv på natten gick vattnet! Vi åkte hem, sov några timmar och sedan började jag känna lite svaga värkar vid sjutiden på morgonen. Klockan elva var vi inne på förlossningen, strax innan klockan tolv var vi inne på förlossningssalen och klockan 13.20 är Theos lillasyster född! En riktig lunchförlossning! Men det var nog så jobbigt mellan det höll på. De hann ju inte sätta ngn CTG, så min man kunde inte kolla värkarna och säga till mig när jag skulle börja andas lustgas, så jag blev överrumplad av varje värk. När de skulle sätta skalpelektroden på bebisen så fick jag redan krystvärkar. Hon kom ut och det var kärlek vid första ögonkastet – så söt, röd och skrynklig!

Allt gick så smidigt att jag nästan inte kunde tro det – och mycket riktigt var inte allt så bra som det verkade. För när mannen åkt hem till Theo fick jag en störtblödning på 1,5 liter på BB, så det blev en himla kalabalik. Jag fick en massa läkemedel på alla håll och kanter och dropp. Men sen lugnade det sig.

När vi kom hem så blev vi alla magsjuka…så det har varit tufft. Men nu ser vi ljuset i tunneln och hoppas på att vi snart kan få ha lite bebismys hela familjen.

Jag funderar på om en pryl, som jag tyckte var fjantig med första barnet, kanske skulle vara en smart investering ändå? Nämligen en självgungande babysitter. Jag tänkte att ”hur jobbigt är det att vagga själv då” men då mitt första barn Theo skrek konstant de två första veckorna, och ville bli buren/vaggade hela tiden, kanske det trots allt kan vara en avlastning om denna bebis blir likadan. Vad tycker ni? Har ni haft ett sådant här ”rymdskepp” som bilden visar eller har ni valt traditionella metoder?

/Lena

Dagens bästa köp tyckte nog Theo var en hängbro till hans Briojärnväg (som numera är ett permanent inslag i inredningen på bottenvåningen). Fabrikatet är dock inte Brio, utan den första del vi köpt som är en kopia, men en bra sådan från Biltema. Det finns många kopior på Brios järnväg som är dåligt gjorda, som inte passar ihop speciellt bra med Brios delar och som känns lite plastiga. Men jag vill passa på att tipsa alla småbarnsföräldrar vars barn älskar träjärnvägen från Brio att Biltemas tåg- och rälsdelar är riktigt najs! Samma färg på trädelarna och passar fint ihop men originalet. Och till halva priset!

Idag är vi på väg till Ikea för att inhandla lite olika saker till bebisen. Bland annat ska vi byta ut det gamla ärvda spjälskyddet som Theo hade till spjälsängen mot ett nytt. Jag tycker att Gunilla Axéns moln mot gul eller grå botten gör sig jättefint på spjälskydd och hade funderingar på att köpa ett sådant i gult, men ”Barnslig spjälskydd” från Ikea är också väldigt sött, så det kommer nog bli ett sådant. Det mesta har man ju redan med barn nr 2, så några jätteinköp behöver vi ju dock inte göra.

Ett par SuperNova babymonitorer kommer vi dock också att inhandla, då jag var mycket nöjd med de som vi hade då Theo var bebis, fast de gick sönder då han en dag använde den ena som skallra.

Nu hoppas jag bara att vattnet inte går på Ikea (vore ju typiskt att få barn den 1 april!) och att jag orkar sitta hela vägen hem i bilen då foglossningen har tilltagit igen…

Sådär! Nu är Ekofants blogg i gång. Här kommer jag och Lisbeth att blogga om ett ganska brett spektra av ämnen. Då jag väntar en liten bebis som är beräknad den 11 april 2012, och redan har en liten härlig treårig Theo, kommer jag av uppenbara skäl att blogga om allt som har med bebisar och barn att göra, såklart gärna med ekologisk eller på annat sätt miljövänlig anknytning.

Lisbeth hyser ett stort engagemang för gatubarnen i Tanzania och är även ordförande i Bukobahjälpen (eller Tumaini children center (TCC) som stiftelsen heter i Tanzania). Stiftelsen har som målsättning att uppsöka och rehabilitera gatubarn för att de ska kunna återvända hem eller, om föräldrarna är inte längre lever, hitta nya hem till dem. I höst kommer Lisbeth att återigen företa sig en resa till Tanzania och kommer då blogga om hennes upplevelser och betraktelser här på Ekofants blogg.